The way to my life - del 16

Jag skickade ett sms till honom ”Du lever väll ;)?” ”Ja, hurså? Och tack för att du väckte mig!” Jag skrattade till och svarade ”Drömde att du dog, tur det inte var sant. Träffas idag?” Jag fick ett snabbt svar ”Ja, såklart, fast snälla, låt mig sova lite till”. Jag skrev snabbt ”Jaja, ringer lite senare, puss”. Jag fick inget svar, så jag antog att han hade somnat om. Jag satte mig upp i sängen och kollade lite på TV. 

__________________________________________________________________________________
Efter att jag kollat runt på alla kanalerna vi hade på Tv:n och inte hittat något jag ville se så gick jag mot badrummet för att ta en dusch, eftersom jag var helt varm efter den hemska drömmen jag haft.

-Godmorgon gumman, har du sovit gott? Frågade mamma mig samtidigt som hon hällde upp lite kaffe i en mugg. Jag kollade på klockan och såg at klockan blivit fem över 10.
-Ja, fast vaknade redan vid nio, drömde något konstigt.

Jag plockade fram lite frukost och gick sedan ut på altanen och åt upp mina två mackor. När jag hade ätit upp och borstat mina tänder gick jag upp till mitt rum för att hämta min mobil. Sedan gick jag ner, tog på mina converse.
-Jag går ut en runda, ring om de är något! Ropade jag från hallen.
-Okej, hejdå! Hörde jag mamma ropa.
Jag stängde sedan dörren och gick ut på gatan. Var jag skulle gå visst jag inte, jag bara gick. Jag tänkte på dagen igår, hur bra allt hade varit. Jag såg nog ut som en fåne där jag gick och log stort för mig själv, men jag var lycklig.

Jag gick till ett fika ställe där jag beställde en choklad milkshake. Jag satte mig där ute i solen och kolla på alla människor som gick förbi. Plötsligt kom det fram en kille till mig.

-Får jag slå mig ner? Frågade han artigt och jag log mot honom.
-Visst, gör du så!
Han satte sig ner med sin stora hallon muffins han hade i handen.
-Vad heter du?
-Sophie Winston, och du?
-Jake Parkes, hur gammal är du?
-Jag är 16 år, och du?
-Jag fyller 16 år nästa vecka!
-Jaha, grattis i förskott!
-Haha, tack! Är du ny här?
-Ja, fast jag ska endast stanna över sommaren!
När jag sa den sista meningen högg det till i mitt hjärta. Skulle jag behöva lämna allt här sedan? Så långt hade jag inte ens tänkt… att behöva lämna mina nya vänner och lämna Harry? Jag slog bort tanken och Jake ställde ännu en fråga.
-Jaha, varför är du bara här över sommaren?
-Jag och min mamma bor i Sverige medan min pappa fick jobb här i London för några år sedan. Han flyttade hit men jag och mamma stannade i Sverige. Och du då, bor du här eller?
-Jaha! Ja, jag bor en bit här ifrån!

Vi fortsatte snacka ett tag och när jag kollade på klockan påmindes jag av att jag skulle träffa Harry.
-Ursäkta, men jag måste tyvärr gå iväg nu.
-Okej, de var trevligt att träffa dig, kanske vi kan träffas oftare?
-Ja, absolut! Skriv in ditt nummer! Sa jag och räckte min mobil åt honom och jag skrev även in mitt nummer på hans mobil.
-Tack, vi ses! Sa han och log.
-Ja, hejdå!

Jag gick iväg samtidigt som jag tog upp min mobil för att ringa Harry. Efter tre signaler svarade en väldigt trött Harry.

Harrys perspektiv

Jag vaknade långsamt upp av ljudet från min mobil. Vem ringer så här tidigt? Jag tryckte på svara.
-Mm, hej… sa jag med trött röst.
-Haha, har du inte vaknat än?
Jag hörde direkt Sophies röst och jag vaknade till och log.
-Vad är klockan?
-Kvart över 12!
-Jaha, haha! Vad ha du hittat på då?
-Jag gick en runda och köpte en milkshake, sedan kom det fram någon kille som började snacka med mig… Jake hette han! Fast jag saknade dig såklart!
-Åhh, saknar dig också. Kom hit om en halv timme så ska jag försöka vara klar, puss.
-Okej, puss!
Jag tryckte på avsluta och gick direkt in i duschen.

När jag gick ner för att äta frukost ringde det på dörren och mamma öppnade.
-Hej Sophie, hur är det med dig? Kom in! Sa mamma.
-Hej, jo det är bra! Tack! Svarade Sophie och jag hörde att hon tog av sina skor.
-Harry äter frukost i köket, gå du in där!
Jag hörde fotsteg närma sig köket. Jag reste mig upp och jag såg Sophie komma in i köket.

Sophies perspektiv

När jag gick in mot köket såg jag att Harry kom ut för att möta mig. Han gick där med endast sina short och jag bet mig i läppen. Jag kollade lite smått på hans mage. Värsta sexpacket var de kanske inte, men snygg var han.

-Jag ser nog att du kollar, sa Harry och jag märkte själv hur jag rodnade.
Jag kollade upp i hans ögon och sedan gav han mig en varm kram och pussade mig lätt på huvudet.

När Harry hade ätit upp sin frukost, som snarare var lunch vi denna tid, gick vi upp på hans rum.
Jag satte mig ner på hans obäddade säng. Han satte sig bredvid mig och la sina armar om mig. Jag vände på huvudet och vi möttes i en perfekt kyss.
-Vill du kolla på film?
-Film i detta väder? Kan vi inte bada eller något?
-Jag som hade tänk att vi kunde mysa… men nej…
-Haha, vad gulligt! Kanske ikväll?
-Vadå kanske? Han reste sig upp och drog upp mig och gav mig ännu en perfekt kyss som fortsatte med en mysig kram.
-Jag längtar tills ikväll! Viskade han i mitt öra och jag skrattade till. Han släppte taget om mig.
-Kom, vi hoppar i poolen!
Innan jag hann svara var Harry redan på väg ner.
-Sist den i poolen! Ropade han och sprang.
Jag gick ut ur hans rum och gick ner för trappan. Jag mötte hans mamma och hon suckade.
-Hur ska du stå du med honom?
Jag skrattade till och vi log mot varandra.
__________________________________________________________________________________
Förlåt för lite ovanligt sent kapitel! Men vad tycker ni?
Ännu mer tack till alla fina kommentarer, ni vet inte så glada vi blir! Och undra om Emmi (som skrev några fina rader i blogresponse!) fortfarande sitter uppe för att få läsa del 16, haha!
/Angelica & Johanna!

The way to my life - del 15

-Är det sant? Hörde jag Evelina i telefonen och jag började le.
-Vadå, vilket?
-Att du och Harry är tillsammans såklart din dumbom!?
-Ja det är sant, svarade jag med en glad ton.
-Åh GRATTIS!! Skrek Evelina.
Tack, men jag måste gå nu. Ska vara hos Harry klockan sju för han ska bjuda på middag.
-Aaw så gulligt, lycka till och hejdå.
-Hejdå, sa jag och la på.
__________________________________________________________________________________
Efter telefon samtalet med Evelina gick jag in i badrummet och hoppade in i duschen. Jag log stort för mig själv under tiden jag duschade och bytte om. Jag tog på mig ett vitt linne och en svart och vit leopard mönstrad hög kjol. Jag fönade igenom håret och lät det sedan hänga ner över mina axlar. Jag drog några tag med mascaran och tog lite puder. Jag kollade mig i spegeln och sedan gick jag mot mitt rum för att kolla vad klockan var.

Jag gick ner i köket där mamma och pappa stod.
-Vad fin du är hjärtat! Sa pappa och gav mig en kram.
-Ska jag skjutsa dig?
-Ja, visst… ska bara hämta min mobil.
Jag sprang upp för trappan, jag la ner mobilen och mina nycklar och gick sedan ner mot ytterdörren för att sätta på mig mina vita converse och min jeansjacka.

-Tack för skjutsen!
-Ingen fara, ska jag hämta dig också?
-Ja, kanske. Jag kan ringa, hejdå!
-Okej, ha de så trevligt min stora tjej! Han log mot mig och jag log tillbaka sedan stängde jag dörren och bilen rullade iväg.

Jag gick på gången fram till dörren. Jag ringde på och hörde fotsteg som närmade sig dörren.

Harrys perspektiv

Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget. När jag öppnade möttes jag av Sophies underbara leende och jag log mot henne

-Hej, kom in!
Hon gick in genom dörren och jag gav henne en lätt puss på hennes läppar sedan drog jag henne tätt in till mig och kramade om henne. Jag ville egentligen stå här föralltid och krama om henne, men jag släppte henne och kollade in i hennes fina ögon.
Hon tog av sin jacka och sina convers och då kom min mamma ut i hallen.
-Hej Sophie, vad kul att du är här!
-Hej ,trevligt att få komma!
-Ja, jag och pappa ska inte störa er, vi ska iväg nu! Ha det så trevligt!
-Det ska vi ha! Sa jag och Sophie samtidigt och gick ut på altanen där jag hade dukat.

Sophies perspektiv

Vi gick ut på altanen hand i hand och när vi kom ut hade Harry dukat upp jättefint. Jag tittade på Harry som log mot mig.
-Men du behövde inte …
-Kanske inte, men jag ville! Hoppas de inte är allt för fult!
-Fult? De är hur fint som helst!
-Varsågod och sätt dig ner! Sa Harry och drog ut stolen åt mig.
Han gick in i huset och kom tillbaka efter 1 minut med två tallrikar. På tallriken låg det potatisklyftor, schnitzel och bearnaisesås plus lite grönsaker.
-Vad vill du ha och dricka?
-Jag kan ta lite cider, svarade jag och fortsatte,
-Det ser jättegott ut, har du lagat allt själv?
Han hällde upp cider i mitt glas och svarade,
-Ja, faktiskt. Jag är inte så duktig, men jag försökte i alla fall!

Jag smakade schnitzeln och de gyllne bruna potatisklyftorna.
-Åhh, det var sjukt gott!
Han gav mig ett stort leende.
-Vad bra!

Efter vi ätit upp maten satt vi och snackade en stund innan vi började plocka ihop allt och ställa in det i köket.

-Jag har packat en korg med lite efterrätt, jag tänkte vi kunde gå en runda och sätta oss i parken!
-Ja, vad mysigt.

Klockan var halv nio när vi gick ut. Vi flätade i varandras händer och gick mot parken.
När vi kom fram var det knappt några människor. Vi la ut filten vi tagit med oss på gräset och satte oss ner. Harry lyfte upp en tallrik med jordgubbar och en liten skål med smällt choklad.
-Visse du att jag älskar det eller du bara chansade?
-Gör du? Jag bara hoppades att du skulle tycka de var gott.
Han tog upp en jordgubbe och doppade den i skålen med chokladen. Han tog jordgubben mot min mun.
-Smaka!
Jag öppnade munnen och tog en tugga av jordgubben och log.
-Åhh, så gott!

Jag tog en jordgubbe och doppade i chokladen och stoppade in den i min mun. Några få sekunder senare böjde sig Harry fram och pussade mig på munnen.
-Skulle bara smaka lite av chokladen! Han blinkade och jag skrattade till

Jag flyttade på mig och satte mig intill Harry och lutade mitt huvud mot hans axel. Han la sina armar om mig och pussade mig lätt på kinden. Jag kollade upp i hans fina ögon och gav honom en kyss på hans perfekta läppar.

Vi satt i parken ända tills klockan slog halv elva. Vi packade ihop alla saker och började gå hemåt.
-Ska du hem eller? Frågade Harry mig när vi gick
-Ja, tror jag tyvärr måste det!
-Ska jag följa dig eller?
-Nej, det är inte alls långt här ifrån.
Vi stod vid en korsning där en väg gick hem till mig och andra till Harry.
-Okej, inte lönt att säga emot väll?
-Haha, nej!
-Hejdå, och sov gott, sa Harry och gav mig en varm kram.
-Hejdå min mästerkock, viskade jag i hans öra och när jag släppte honom gav han mig en lång kyss och sedan gick vi skilda vägar.

När jag klev innanför dörren hörde jag skratt som kom från TV-rummet.
-Hej! Ropade jag och skratten slutade
-Hej gumman!
Jag gick in i rummet där mamma och pappa satt och spelade något spel.
-Har ni haft det trevligt? Frågade pappa mig och hällde upp lite dricka i sitt glas.
-Ja!
-Vad åt ni?
-Harry hade lagat super god mat! Schnitzel med klyftpotatis och bearnaisesås. Sedan efter det gick vi till parken och åt lite efterrätt… min favorit, jordgubbar doppade i choklad!
-Det låter gott! Vilken bra kille du skaffat som kan laga mat åt dig.
-Ja, de är ju det viktigaste! Jag skrattade till och sedan började vi alla tre spela kort.

Klockan hade hunnit bli 12 och jag kände mig ganska trött.
-Jag tror jag går och lägger mig nu, godnatt.
Jag gav både mamma och pappa en kram sedan gick jag upp i badrummet för att tvätta av mitt smink, borsta tänderna, byta om till pyjamas och gå på toa. Jag drog även några tag med hårborsten och sedan gick jag in på mitt rum. Jag stängde av min dator och tog upp min mobil. 1 nytt meddelande, från Harry. ”Hej sötnos. Kommer aldrig glömma denna underbara dag, tack sötnos, sov gott! /Din Harry.” Jag log för mig själv när jag läste ”Din Harry”. Han var faktiskt min nu, på riktigt. ”Tack själv min fina mästerkock, sov gott! /Din Sophie” svarade jag. Jag la mig ner i sängen och hörde hur jag fick ett sms. Denna gång var det från Louis. ”Grattis Sophie, hoppas det inte händer allt för mycket när vi är borta! Vi får träffas på lördag, kram!” Jag skrattade till för mig själv och svarade ”Haha, du är rolig du. Ja, de måste vi, saknar er alla, kram!” Jag tryckte på skicka och sedan la jag ner mobilen och stängde av ljudet.

När jag vaknade nästa morgon med ett ryck var jag alldeles svettig. Jag kollade på klockan, 08.54. Jag la kvar i sängen och tänkte igenom den hemska drömmer jag drömt. Något i stil med att Harry omkom i en trafik olycka. Jag skickade ett sms till honom ”Du lever väll ;)?” ”Ja, hurså? Och tack för att du väckte mig!” Jag skrattade till och svarade ”Drömde att du dog, tur det inte var sant. Träffas idag?” Jag fick ett snabbt svar ”Ja, såklart, fast snälla, låt mig sova lite till”. Jag skrev snabbt ”Jaja, ringer lite senare, puss”. Jag fick inget svar, så jag antog att han hade somnat om. Jag satte mig upp i sängen och kollade lite på TV.
__________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? 
Det är jättekul att ni kommer med lite idéer och sådär. Såklart kommer det absolut inte vara drama-fritt, det kommer hända saker!
Och ännu mer tack för alla fina kommentarer!
/Angelica & Johanna 

The way to my life - del 14

Precis när vi kom innanför dörren hör jag mammas röst.
-Mamma och pappa är hemma, så vi kan väll kolla film på mitt rum? Frågade jag Harry samtidigt som jag tog av mig mina skor.
-Jaja, de är lugnt!
Vi hälsade och gick upp mot mitt rum, startade filmen och satte oss i min säng med godispåsen i mellan oss.

_______________________________________________________________________________
-En såhär rolig film har jag nog aldrig sett, sa jag skrattandes efter filmen.

-Haha, inte jag heller!
Jag tog fjärrkontrollen och stängde av Tv:n. Vi satt helt tysta i sängen tills jag helt plötsligt började skratta högt. Harry kollade konstigt på mig men började inte långt därefter skratta själv.

-Okej, vad ska vi hitta på? Frågade Harry mig efter att vi lugnat ner oss lite.
-Jag har ingen aning, klockan är ju halv två… kan vi inte gå en runda?
-Jag vet, vi kan besöka London Eye… om du tycker det är okej?
-Ja, absolut! Men hur mycket kostar det, vet du de?
-Gratis för dig… jag bjuder sötnos! Sa Harry och log sitt gulliga leende.
-Men nej… började jag.
-Jag betalar, okej? Sa han och försökte låta allvarlig.
-Okej, tack så mycket! Jag tog fram min svarta, rätt så stora, handväska och la ner mobil, nycklar och pengar. Även om Harry skulle betala tog jag med pengar, jag kunde ju i alla fall bjuda på en glass eller något.

-Mamma, vi sticker nu! Ropade jag från ytterdörren.
-Okej, ha så kul!

Vi gick mot London Eye och när vi kom fram ställde vi oss i kön. Det var lång kö fast det gick ganska snabbt. När vi stod tvåa i kö frågade jag Harry ännu en gång,
-Är du helt säker att du betalar? Det behövs inte! Jag kollade på honom men han bara log mot mig och gav mig en menande blick.
-Lilla envisa du, jag betalar! Ännu en gång log han sitt super söta leende och jag log tillbaka.
-Okej, tack! Sa jag tyst och sedan var det vår tur.

Harrys perspektiv

Jag betalade för både mig och Sophie, sedan fick vi hoppa på. Vi fick en vagn för oss själva.
-Så stort! Sa Sophie och kollade sig runt.
-Har du inte åkt innan?
-Nej! Är det inte läskigt att vara där högst upp? Frågade Sophie och kollade på mig med en orolig blick.
-Kanske det, men jag sitter bredvid dig hela tiden, jag lovar!
-Åh, vad bra! Hon ställde sig vid ett av fönsterna och jag ställde mig bredvid henne. Vi började långsamt åka uppåt och jag vill inget hellre än att lägga min arm runt henne. Varför skulle jag vara så blyg? Jag gillade verkligen denna tjej men hur skulle jag visa det? Gillade hon ens mig?

-Är det läskigt?
-Nej, inte när jag står här med dig. De är bara fint och mysig högst här uppe!
Hon kollade in i mina ögon och jag log mot henne. Jag böjde mig sakta ner och gav henne en kyss på hennes perfekta läppar och kramade om henne hårt. När vår kram avslutades kollade hon mot mig och log världens finaste leende.
-Har jag sagt hur fin du är?
Jag ställde mig bakom Sophie och höll om henne. Vi båda kollade ut och man kunde se ut över hela London.
-Har jag någon gång sagt hur fin du är? Frågade Sophie mig samtidigt som vi båda sa,
-Du är så fin! Vi båda skrattade till och sedan drog jag Sophie tätt intill mig. Jag andades in hennes lukt och vi bara stod där.

-Så jag antar att det är du och jag nu, eller? Frågade Sophie osäkert efter en liten stund samtidigt som hon tittade upp mot mig.
Jag nickade och vände henne om så hon stod med ansiktet mot mig och kysste henne igen. Hennes kyssar var det bästa jag någonsin fått, jag kan inte förstå att jag var så här kär. Men jag älskade den känslan.

Sophies perspektiv

När Harry kysste mig var det som ett glädjerus for genom hela min kropp. Jag kände mig som världens lyckligaste människa och visste inte vad jag skulle ta mig till så det enda jag gjorde var att le.

Innan vi skulle av tog Harry tag i min han och jag flätade in mina fingrar med hans. Det enda jag tänkte på att Harry var nu min.
Vi gick lite i närheten av London Eye. Efter vi hade gått en bit kom vi fram till Big Ben som inte låg så långt därifrån.
Harry böjde sig ner igen och gav mig en lätt puss på munnen.

-Detta är den bästa dagen i mitt liv, sa han och kollade in i mina ögon.
-Min med, svarade jag och kollade fortfarande inte i hans vackra ögon. Båda blev tysta men efter en liten stund avbröt jag tystnaden.
-Vill du ha glass? Jag bjuder.
-Såklart jag vill men jag kan betala själv.
-Inte denna gång för jag vill bjuda min pojkvän på glass, sa jag och log. Jag kunde även se att Harry blev glad när jag sa min pojkvän.
-Jaha då får du väl göra det, jag kan ju bjuda min flickvän på middag hemma hos mig ikväll. Sa han och blinkade med ena ögat.
Jag kramade han och sedan gick vi vidare mot glasskiosken.  När vi kom fram beställde vi varsin mjukglass. Vi gick en lite bit och kom fram till en bänk. Vi satte oss där, tätt intill varandra och man såg ut över Themsen, kanalen som går genom London.

-Du har glass på nästippen sötnos, sa Harry och tog bort det med sin tumme.
-Tack, sa jag och lutade mig mot hans axel.

När vi hade ätit upp hoppade vi in i varsin taxi för jag skulle vara hemma hos Harry klockan sju. Han var så gullig och tänkte laga mat till oss.
Jag kom innanför dörren och gick upp till mitt rum, startade datorn och gick in på twitter. Det jag såg först var vad Harry hade skrivit. Det var så gulligt, tänk att han vågade skriva ”got the cutest girlfriend ever today, Love U @sophiewinston <3”. Ett leende spred sig i mitt ansikte och jag svarade på hans tweet ”Love U too @Harry_Styles! <3”
Tänk att den sötaste och snällaste killen i världen var min, bara min. Jag kunde inte hjälpa det men jag satt där och bara log. Men jag avbröts av att min mobil ringde.

-Är det sant? Hörde jag Evelina i telefonen och jag började le.
-Vadå, vilket?
-Att du och Harry är tillsammans såklart din dumbom!?
-Ja det är sant, svarade jag med en glad ton.
-Åh GRATTIS!! Skrek Evelina.
Tack, men jag måste gå nu. Ska vara hos Harry klockan sju för han ska bjuda på middag.
-Aww så gulligt, lycka till och hejdå.
-Hejdå, sa jag och la på.
______________________________________________________________________________
Här kom del 14, gulligt va? eller vad tycker ni? Går det för fort fram? ...Vi tycker iaf att de är dags att något händer! ;)
Vi vill även passa på att tacka för alla extremt fina kommentarer. Kommentarerna gör våran dag!!
/Johanna och Angelica

The way to my life - del 13

(Harrys perspektiv)

En minut senare kom hon tillbaka med sin mamma efter sig.

-Såklart jag skjutsar hem dig! Sa hennes mamma.
-Jaha, okej… sa jag och sedan gick jag, Sophie och hennes mamma ut mot bilen.
__________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

När vi kom hem igen satte jag mig vid datorn och loggade in på twitter. Jag skrev ”I like summer, i like London, i like new friends”. Jag tryckte på tweet och samtidigt hörde jag min sms-signal från mobilen. Jag tog upp mobilen som låg i sängen och såg att de var från Harry, jag öppnade meddelandet och läste ”Tack för en rolig dag, super kul att få snacka lite med dig. Vad hittar du på imorgon?” Jag log för mig själv. Jag blev så glad att han skickade sms, utan någon större anledning. ”Tack detsamma, inget speciellt vad jag vet, själv?” svarade jag, sedan la jag ner mobilen i sängen igen och gick bort mot datorn. Jag loggade in på MSN och såg att Evelina var inne och jag kände hur glad jag blev.

”Hej sötis!” skrev jag snabbt på tangenterna.
”Hej gumman, hur är det?”
”Bra, själv?”
”De är bra, fast jag saknar dig… vad har du hittat på idag?”
”Aww, jag saknar dig och Amanda också! Hmm… jag var på ett museum med mamma och pappa och ikväll har jag bowlat med mina nya vänner, sedan var vi här och bada lite!”
”Killarna? Vem? One direction?”
”Haha, jaa!”
”Du vet inte så avundsjuka jag och Amanda är… måste sova nu, godnatt!”
”Haha, godnatt! Saknar er för mycket!! Puss”
Evelina loggade ut och så gjorde även jag.

Jag satte vid datorn ett litet tag till men jag kände att jag nästan somnade så jag gick in i badrummet och gjorde mig klar för att sova. Jag gick ner för att säga godnatt till mamma och pappa som satt i soffan. Jag såg att mamma hade somnat så jag gick tyst fram till pappa och gav ha en kram sedan gick jag upp mot mitt rum och släckte lampan. Jag tog upp min mobil från sängen. Jag hade inte fått något sms från Harry. Jag la mobilen bredvid sängen sedan kröp jag ner och somnade fort.

När jag vaknade nästa morgon kände jag mig jättevarm och trött. Jag kollade på klockan som hunnit bli tio över 10. Jag gick ner i köket och såg en lapp på bordet. ”God morgon gumman, vi har åkt iväg och handlat. Jag vet inte när vi är hemma, men det finns frukost i kylen, kram!”. Jag gick upp för trappan och in i badrummet. Jag tog en skön dusch och satte sedan på mig ett par svarta höga short med ett pösigt ljusblått linne.

När jag några minuter senare gick ner för att ta fram lite frukost ur kylen knackade på dörren. Jag öppnade dörren och där stod Harry.

-Hej, sa jag förvånande och gav han en lätt kram.
-Hej, hoppas de var okej att jag kom…
-Ja, såklart. Var det därför du inte svarade på mitt sms igårkväll?
-Haha, ja! Vi båda skrattade till och sedan gick jag in i köket med Harry bakom mig.

-Säkert att du inte vill ha något att äta? Frågade jag och hällde upp mjölk i ett glas.
-Helt säker!
-Okej… men var är de andra förresten?
-Niall skulle åka hem till Irland och de andra åkte också hem. Så nu blev jag lämnad kvar är helt ensam… tur att jag träffat dig! Han log sitt super gulliga leende mot mig.
-Jaha, okej! Hur länge är de borta?
-Bara tills på fredag! Hoppas du inte har något emot att jag kom hit idag bara…
-Men nej, såklart inte!
Jag hade verkligen inget emot att spendera lite tid med Harry, han var så snäll och söt.

När jag hade ätit upp mina två mackor och plockat undan allt gick jag in i badrummet för att borsta tänderna. När jag var klar gick jag mot soffan där Harry satt och kollade på TV.
-Så vad ska vi hitta på?
Harry tittade upp på mig men verkade inte ha något bra svar.
-Jag vet inte riktigt… vad tycker du?
-Vi kan väl hyra film och köpa lite godis!?
-Ja godis är alltid gott och jag tackar inte nej till att titta på film tillsammans med dig, sa Harry och blinkade med ena ögat.
-Aww vad gulligt av dig sa jag och slog till han lite lätt på axeln.
-Jaså det är så du vill ha det? Samtidigt som han sa det började han kittla mig och en kort stund därefter låg jag på golvet och kunde knappt andas men Harry fortsatte att kittla mig.
-Snälla sluta, jag får ingen luft, pressade jag fram.
-Bara om du säger att Harry Styles är snällast i hela världen.
-Harry Styles är snällast i hela världen, sa jag och han slutade äntligen att kittla mig och hjälpte mig upp. Samtidigt som han hjälte mig upp sa jag,
-Tack du är dum.
Då började han skratta och släppte taget om min hand så jag ramlade rakt ner på rumpan.
-Aj!
-Oj förlåt, hur gick det? Det var verkligen inte meningen, sa han och drog upp mig igen.
-Det är lugnt, svarade jag och kollade in i hans ögon.
-Men förlåt igen det var verkligen inte meningen, sa han samtidigt som han drog in mig i en mysig kram. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och han luktade så gott. Denna kram var inte som alla andra jag fått av honom. Denna var mer speciell.
-Det är lugnt och det gjorde inte ens ont. Jag ville bara se hur du reagerade, sa jag när han hade släppt mig.

Vi tog på oss våra skor och gick mot stället där man kunde hyra film och köpa godis. När vi kom fram bestämde vi oss för att hyra en komedifilm som jag inte vet vad den heter.
Sedan gick vi mot godiset och när jag kollade mot Harry såg det ut som han var i himlen. Han tog en påse och en godisspade och plockade allt möjligt med ögon stora som golfbollar och med ett leende som gick nästan upp till hans öron.

-Harry ta det lite lugnt, det är bara godis!
-Vadå bara godis? Det är ju det bästa som finns. Sa han och jag bara skakade på huvudet och skrattade åt hans beteende.

När vi var färdiga gick vi mot kassan för att betala sedan gav vi hos hemåt mig. Vi gick och pratade och skrattade hela vägen hem till mig.
Precis när vi kom innanför dörren hör jag mammas röst.
-Mamma och pappa är hemma, så vi kan väll kolla film på mitt rum? Frågade jag Harry samtidigt som jag tog av mig mina skor.
-Jaja, de är lugnt!
Vi hälsade och gick upp mot mitt rum, startade filmen och satte oss i min säng med godispåsen i mellan oss.
__________________________________________________________________________________
Skulle vara kul med lite fler kommentarer, är det ens någon som läser? Vi ser ju att de tittar in folk här, men ni läser kanske inte? Kommentera gärna vad som är bra/dåligt!
/Angelica & Johanna

Svar på fråga

Svar: Något får det väll bli, eller vad tycker ni? Haha, ni får helt enkelt läsa vidare och se!

Om ni i fortsättningen har frågor så ställ de gärna i blogresponse, då får ni snabbare svar.
Men fortsätt kommentera, vi hoppas att del 13 kommer ut ikväll/natt.

The way to my life - del 12

Jag startade spelet men jag lät Zayn och Liam börja. Sedan var de min tur… undra om de verkligen kommer tycka att jag sjunger bra? 

__________________________________________________________________________________

Jag tryckte på starta och kände att jag blev lite röd i huvudet. Niall hade ju sagt att han tyckte det lät bra, men han kanske sa så för att vara snäll? Jag sjöng låten When you say nothing at all, samma som jag sjöng på skolavslutningen.

-Vadå inte duktig? Frågade Louis mig efter att jag sjungit klart och log.
-Ja, ellerhur? Du är sjukt duktig ju! Sa Harry och alla de andra instämde.
-Tack… eller vad man nu säger! Jag skrattade till och sedan började Niall och Louis sjunga en låt.

Efter att de sjungit klart så visade jag alla killarna runt i huset. När vi gick ut i trädgården hörde jag att ytterdörren öppnades.
-Vänta här, jag kommer snart, sa jag snabbt och gick mot dörren.

-Hej gumman, är det bara du här? Frågade mamma och tog av sina skor.
-Nej… Zayn, Harry, Louis, Niall och Liam är också här, jag har visat de runt lite.
-Jaha, okej.

Jag gick tillbaka ut i trädgården.
-Vad vill ni hitta på nu då?
-Vi kan bada?...om det är okej.
-Ja, men har ni badkläder?... jag har inga badbyxor att låna ut.
Harry skrattade till och log ett gulligt leende mot mig.
-Ja, vi kan gå hem i blöta shorts, sa Liam och de andra killarna nickade.
-Okej då, jag går upp och bytar om då.

När jag kom tillbaka igen hade killarna redan hoppat i men när de såg mig gick de upp och tog tag i mig, sedan kastade de ner mig och jag skrek.
-De är kallt! Utbrast jag högt och alla bara skratta åt mig.

Klockan var ungefär halv 8 när vi gick upp ur poolen, vi satte oss vid ett bord och började snacka lite. Jag kom på att jag inte hade presenterat killarna för mina föräldrar när jag såg att mamma kom ut med lite dricka.
-Hejsan killar, er har jag ju inte träffat, bara dig Niall, sa mamma och satte ner drickan på bordet.
Jag presenterade killarna för mamma och sedan gick hon iväg samtidigt som pappa kom ut och jag fick presentera alla en gång till.

-Så snälla föräldrar du verkar ha! Sa Louis och kollade på mig.
-Ja, de är dom väl, fast lite jobbiga ibland… som alla andra föräldrar. De skrattade åt vad jag sagt och sedan fortsatte vi att snacka.

-Jag måste nog gå hem nu, sa Liam och reste på sig.
-Jag med, sa Zayn, Louis och Niall samtidigt.
-Okej, kul att ni ville komma!  Jag gav de varsin kram och sedan gick de hemåt.

Jag och Harry satte oss vi bordet och fortsatte att snacka.

Harrys perspektiv

Jag hade tänkt säga att jag också var tvungen att gå, men jag ville snacka lite med Sophie själv. Hon verkade var en jättesnäll och trevlig tjej som jag gärna skulle vilja lära känna bättre.

-Så, berätta lite mer om dig själv Sophie, snälla!
-Okej… men vad? Kan inte du ställa frågor istället.
-Visst! Vad heter dina bästavän? Frågade jag, jag kom inte på något annat att fråga men hon verkade inte ha något emot att svara.
-Jag har två bästavänner, Amanda och Evelina. Vi gick i samma klass när vi var små, men sedan flyttade jag upp till Stockholm. Och de är stora fans av er, haha!
-Aha, okej… har du något djur?
-När jag var liten hade jag en hund, fast nu har jag inget djur alls.

Frågorna fortsatte och Sophie ställde även lite frågor till mig. Vi skrattade och hade hur kul som helst. När jag kollade på klockan såg jag att den redan var kvart i 11.

-Jag ska bara ringa hem och se om någon är hemma! Sa jag och tog upp min mobil.
Det kom inget svar så jag la på igen. Jag provade att ringa till min mammas mobil där hon svarade.
De var tyvärr inte hemma, så jag skulle gå hem.

-Jag tror jag ska gå hem nu, men tack för dagen, de var superskoj.
-Ska du gå hem?
-Ja… ingen var hemma!
-Men min mamma kan säkert skjutsa hem dig.
-Men nej… började jag men Sophie hade redan sprungit iväg.

En minut senare kom hon tillbaka med sin mamma efter sig.
-Såklart jag skjutsar hem dig! Sa hennes mamma.
-Jaha, okej… sa jag och sedan gick jag, Sophie och hennes mamma ut mot bilen.
__________________________________________________________________________________
Del 12 ute, vad tycker ni? Förlåt för att de har blivit lite sent, men igår var det trots allt midsommar! Glad midsommar till er i efterskott!
Men kommentera!
/Angelica & Johanna

The way to my life - del 11

-Dags att vakna Sophie! Jag hörde pappas röst några meter ifrån mig och jag öppnade ögonen.
-Mhm. Jag kollade på klockan. Halv 10. Jag reste mig sagt från sängen och gick mot badrummet.
______________________________________________________________________________

När alla var färdiga satte vi oss i bilen och körde mot museet. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade 1 nytt sms, från Amanda. Jag log för mig själv och öppnade sms:et. ”Hej Sophie, hur är det med dig? Vad hittar du på i London? Både jag och Evelina saknar dig jättemycket, kram från oss”. Jag svarade snabbt ”Hejsan, just nu är jag på väg mot ett museum med mamma och pappa. De andra dagar som gått har jag tillbringat med killarna i one direction. Jag saknar er också, kram”. Jag satte i hörlurar i mobilen och satte igång lite musik.

Efter 30 minuters bilresa var vi framme vid museet. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett svar från Amanda. ”Du vadå? Lyckost dig… hälsa från oss ;)”. Jag skrattade till och svarade ”Såklart jag ska hälsa!”. Jag la ner mobilen i fickan och vi gick in på museet.


När vi hade varit inne på museet gick vi och åt på en mysig restaurang i närheten.
-Så hur trivs du här i London då? sa mamma precis när vi hade beställt vår mat.
-Jag trivs superbra, men jag saknar vännerna där hemma. Fast jag har ju fått fem underbara vänner här som jag aldrig kommer att glömma. Dock är alla killar men det gör inget.
-Bra och höra att du trivs här gumman, sa pappa


Samtalet fortsatte och vi fick vår mat. Maten var extremt god eftersom ingen av oss sa ett ljud under tiden vi åt.
När vi var färdiga körde vi hem och jag gick direkt upp på mitt rum, startade tv:n, la mig till rätta i sängen och somnade en kort stund därefter.


Två timmar senare vaknar jag av att något vibrerar. Jag undrar vad det är och svär för mig själv eftersom sängen inte kan vibrera. Men sen kom jag på det, mobilen.
Jag tog upp mobilen och ser då att jag har fått ett sms av Liam där det stod ”Vill du hänga med oss grabbar ikväll igen?” Jag satt där och log för mig själv.  Jag blir alltid lika glad när de sms:ar mig eller något sådant. ”Såklart jag vill, men bara om jag får :)” Jag tryckte på skicka och inom en minut fick jag svar ”Du är alltid välkommen, du är en i gänget nu :)”. ”Hahah, tack. Var och när ska vi ses?” skickade jag iväg. Denna gång tog det lite längre tid innan jag fick svar. ”Vi hämtar upp dig klockan fem, sen kör vi och bowlar!!” Jag var snabb med att svara ”var beredd på att förlora :)” ”jaja, jag ska akta mig för tjejen med bowlingklotet för hon kastar det kanske åt fel håll :)” fick jag som svar av Liam och jag var snabb med att svara ”vi får se vem som ska akta sig för vem”. Jag tryckte på skicka och efter det fick jag inget svar.


När klockan blev fem kom killarna i Louis stora och vita bil. Jag gick ut och hoppade in i bilen.
-Hej killar hur är det idag då? Redo för att förlora stort?
-Det är bra och jag kommer att vinna för jag äger på bowling, sa Zayn och försökte låta jätteallvarlig.
 -Sure Zayn du kastar ju alltid klotet i rännan, sa Harry och hånflinade åt Zayn.
-Ljug inte Harry. Du vet att jag är bäst, svarade Zayn med en bestämd ton i rösten.


Så höll det på i den tio minuters långa bilresan. När vi kom fram gick vi in för att betala, sedan gick vi och hämtade universums finaste och fräschaste skor. De fina bowlingskorna. Därefter gick vi och hämtade kloten.
När vi kom ut på banan skrev vi in våra namn på skärmen. Killar ville leka gentlemän och lät mig vara först.
Jag kastade ut klotet på banan och det blev en strike.
-Ja! En strike! Vad säger ni nu då killar?
-Wow, var det enda som kom ut från Liams mun.
-Du är knasig du Liam, sa jag och slog till honom lite nätt på armen samtidigt som de andra skrattade.


Nästa som skulle kasta var Liam och det gick inte fullt lika bra som det gjorde för mig.
-Se upp Harry! Klotet kommer emot dig! Skrek jag och han hoppade undan.
-Liam! Du kunde ha dödat mig där och hur i hela friden lyckas du kasta klotet bakåt!? Skrek Harry och lät väldigt chockad.
-Jag tappade det!


När vi hade spelat färdigt slutade det med att jag vann. Sedan gick vi till ett hamburgarställe och beställde vars en hamburgare med pommes. Jag var egentligen inte så hungrig eftersom jag ätit på en restaurang tidigare, men något fick jag ju äta.


-Om ni vill kan vi ju åka hem till mig efter vi ätit så kan jag visa er mitt hus…om ni vill förstås, sa jag lite blygt.
-Ja, bra idé! Utbrast Louis och tog en stor tugga av sin hamburgare.


Vi stannade utanför mitt hus och vi hoppade av bilen. Jag gick lite före de andra för att se om någon var hemma. Jag låste upp dörren och ropade högt,
-Hallå, någon hemma?
Jag fick inget svar så jag antog att de inte var hemma. Killarna kom in i huset och jag gick in i köket där jag såg en lapp.
”Vi är ute och går en sväng, det finns mat i kylen som du kan värma om du är hungrig. Ring om det är något”. Jag skrynklade ihop lappen och slängde den, sedan gick jag mot vår stora soffa där alla killarna hade satt sig.


-Så, vad vill ni göra? Frågade jag plötsligt och alla kollade upp på mig.
-Jag vet, vi sjunger singstar, du har lovat att sjunga för oss Sophie! Niall log lite mot mig och jag kände alla blickar på mig.
-Men.. började jag.
-Inga men, kom igen! Sa Harry och jag kände mig ganska tvingad.


Jag startade spelet men jag lät Zayn och Liam börja. Sedan var de min tur… undra om de verkligen kommer tycka att jag sjunger bra?
_________________________________________________________________________________
Tack så jättemycket för all fina kommentarer, man blir så glad när man läser de!!
Fortsätt gärna att kommentera vad ni tycker! :D

/Johanna och Angelica

The way to my life - del 10

När alla fansen hade gått sprang vi ner mot vattnet och skrattade högt. Klockan var nästan halv 6 när vi satte oss i bilen för att köra hemåt.

__________________________________________________________________________________

-Vänta lite här nu, var ska vi!? Sa Harry när vi hade satt oss i bilen.
-Hem! Svarade Louis.
-Men vad menar du med hem? Frågade jag
-Hem till någon av oss din lilla knäppgök, svara Louis
-Vi kan köra hem till mig, svarade Harry snabbt.

Louis startade bilen och vi körde till Harrys hus. Jag satt bredvid Harry i bilen så började prata väldigt mycket.
Helt plötsligt får Niall luft från ingenstans och säger

-Visste ni att Sophie sjunger sjukt bra!
-Det gör jag ju inte alls, sa jag och kollade ner i mitt knä.
-Det gör du visst, sjung lite nu!
-Nej jag vägrar att sjunga nu, kanske senare, okej?
-Okej, sa alla fem samtidigt och jag kunde höra hur några suckade.

-Så vad vill ni göra när vi kommer hem till mig då? Frågade Harry.
-Baka muffins, jag är så sjukt sugen på muffins…eller rättare sagt smeten! Sa jag
Alla började bara skratta åt vad jag nyss hade sagt.

När vi kom hem till Harry började vi att baka allt gick jättebra tills smeten var färdig. Då stoppade Harry ner sitt pekfinger i smeten och tog det på min näsa.

-Hey, vad var det bra för? Frågade jag och låtsades vara arg.
-Ja, jag tyckte bara du behövde bli lite sötare än vad du redan var, sa Harry och jag kände hur jag blev lite röd i ansiktet.
Jag tog ner mitt finger i smeten och kletade lite mer smet på honom än vad han hade gjort på mig.
-Jaha, och vad var det bra för? Frågade han och försökte låta allvarlig, men han började skratta istället.  Både jag och alla de andra killarna började skratta. Några sekunder senare brottade Harry ner mig och började sedan kittla mig. Han visste inte hur kittlig jag var, men skulle snart få reda på det. Jag la ner på golvet och skrattade riktigt mycket medan alla killarna satt runt mig och kittlade mig. Efter ett tag reste jag mig och började kittla Niall.
-Vi tar Niall istället, ropade Zayn högt och Niall sprang iväg med oss andra bakom sig.

-Vad snälla ni är, nu måste jag hem och byta kläder, utbrast Niall efter vi kastat ner honom i poolen. Vi andra bara stod och skrattade åt Niall som gav oss alla en ond blick.
-Jag måste nog hem och äta nu, sa jag och började ta på mina skor.
-Du kan äta här om du vill? Sa Harry och log jättegulligt mot mig.
-Tack, men jag tror att mamma och pappa har fixat något! Men tack för dagen allihopa, har haft jätteskoj men förresten, smeten är ju kvar… det blev inga muffins. Jag skrattade till och kollade på de andra.
-Juste… men jag klarar nog av att baka själv, kan väl inte vara så svårt att hälla upp lite smet och sedan sätta in de i ugnen, det fixar jag! Sa Harry stolt.
-Vad bra, lycka till, sa jag och log mot honom.
-Kan ju behövas… de lär inte bli några bra muffins, sa Liam och alla började skratta.

Jag tog på min jacka, sedan gav jag alla varsin kram. Först Louis, sedan Liam, Niall och Zayn och tillsist Harry.
-Hejdå… och förresten, du blev också lite sötare med smet på näsan, viskade jag i hans öra. Han log mot mig och jag gjorde detsamma.
-Hejdå killar, vi ses!
De nickade och sedan började jag gå hemåt.

-Vad har ni hittat på idag då? Frågade mamma mig samtidigt som jag la upp lite ris på min tallrik.
-Först var vi på stranden, där vi badade, solade och åt glass… sedan åkte vi hem till Harry och tänkte baka muffins, men det hela slutade med att vi kastade ner Niall i poolen. Jag skrattade till som även mamma gjorde.
-Så vad har ni gjort då? Frågade jag.
-Vi har bara varit här hemma och tagit det lugnt, sa pappa och drack lite mjölk.
-Så, vad ska vi hitta på imorgon? Frågade jag och log.
-Vi hade tänkt att gå på ett museum, men vi förstår om du inte tycker det är så kul…sa mamma och kollade på mig.
Jag tyckte inte att det var så jättekul, men jag vill spendera lite tid med mamma och pappa nu när vi kunde vara hela familjen tillsammans.
-Men de är lugnt, jag vill ändå följa med!
Jag såg på både mamma och pappa hur glada de blev och jag log för mig själv.

-Tack för maten. Jag satte in mina saker i diskmaskinen och gick sedan upp på mitt rum.
Jag kollade på min mobil och såg att jag fått ett nytt sms från Harry, jag öppnade snabbt sms:et och läste ”Hejsan, tack för en rolig dag. Ville bara säg till dig att muffinsen tyvärr inte blev så lyckade… fast vill du ha en bränd muffins så kom gärna hit ;)” Jag skrattade för mig själv och svarade ”Haha, nästa gång lovar jag att hjälpa dig ;)”. Bara en halv minut senare fick jag ett svar ”Gulligt av dig, lust att träffas imorgon?”. Jag blev så glad att han frågade om jag vill träffas, men jag ville inte svika mina föräldrar. ”Ja, såklart jag vill men jag och mina föräldrar ska iväg imorgon, men kanske på kvällen! Men jag ska nog sova, godnatt och sov sött, puss”. Jag tryckte på skicka. Jag väntade otåligt på svar i 5 minuter, sedan startade jag datorn. 


Jag blev ganska trött, så jag gick in i badrummet och fixade mig, sedan kröp jag ner under täcket. Innan jag släckte min sänglampa kollade jag på mobilen. 1 nytt meddelande. Jag kände hur glad jag blev och läste snabbt ”Jaha, ha det så kul. Godnatt och sov sött du med, puss”. Jag blev glad av de han skrev. Jag somnade snabbt med Harry i mina tankar.

-Dags att vakna Sophie! Jag hörde pappas röst några meter ifrån mig och jag öppnade ögonen.
-Mhm. Jag kollade på klockan. Halv 10. Jag reste mig sagt från sängen och gick mot badrummet.

__________________________________________________________________________________
Förlåt för delarna kommer upp så sent! Men lämna en kommentar och låt oss höra vad ni tycker, alla kommentarer uppskattas!
/Angelica & Johanna

The way to my life - del 9

Jag gick ut mot vägen och hoppade in i bilen.
-Har ni haft det kul? frågade pappa. -Såklart, fast nu är jag trött.
__________________________________________________________________________________

När jag vaknade nästa morgon hade jag drömt något hemsk. Exakt vad kunde jag inte minnas, men jag var alldeles svettig och varm. Jag gick upp från sängen och hoppade direkt in i duschen. Efter en 10 minuters lång dusch tog jag på mig ett par jeansshorts och ett rosa stort linne. Jag borstade igenom håret och lät det hänga över mina axlar. Jag kletade på lite vattenfast mascara och sedan gick jag ner för trappan mot köket.

-Godmorgon gumman, sa pappa och tittade upp från tidningen.
-Godmorgon, var är mamma? Sa jag och kollade på klockan.  11.37.
-Hon sover fortfarande, hon är väl trött efter igår och sådär. Du somnade ju direkt när vi kom hem, vad gjorde ni förresten? Sa pappa och hällde upp lite kaffe i sin mugg.
-Aha, vi kollade på film och käkade godis. Fast när filmen var slut så spelade jag, Zayn och Louis kort eftersom de andra somnade.
-Jaha, vad trevligt!
Precis när pappa sa det hörde jag ett ljud från mitt rum. Jag sprang upp på rummet och hörde att ljudet kom från min mobil. Jag kollade på skärmen och där stod Louis den bästa. Jag suckade för mig själv och tryckte på svara.
-Hej, sa jag.
-Hej Sophie, hur är det?
-Det är bra, själv?
-De är bra, vill du hänga med till stranden idag?
-Ja, gärna… vem mer än du?
-Zayn, Harry, Liam och Niall såklart.
-Ni gör allt tillsammans va? jag skrattade till
-Haha, såklart! Men när kan du?
-När som helst, jag ska bara packa ner lite saker… och ändra ditt namn på mobilen.
-Okej, haha!  Jag hörde hur han skrattade till.
-Vi hämtar dig vid halv 1, blir det bra?
-Super, vi ses, hejdå!
-Hejdå, sa han och vi la på.

Jag tog fram min strandväska och packade ner min mobil, pengar och annat jag kunde behöva. Min bikini hade jag satt på mig under mitt rosa linne.
-Pappa, jag åker iväg nu, skrek jag högt så han skulle höra mig.
-Okej, ha de så kul.
Jag gick ut mot vägen och där kom en bil körandes.

-Framme! Sa Louis och alla hoppade ut ur bilen. Alla killar förutom Louis sprang iväg mot stranden. Jag och Louis gick istället ganska sakta mot stranden.

Louis perspektiv

-Gör de alltid så? Frågade Sophie mig och jag skrattade till.
-Haha, ja det kan man väll säga! Vi båda skrattade till.

När vi kom ner till stranden hade de andra redan hoppat i. Vi bestämde oss för att sola istället, så vi la ut våra handdukar och tog av våra kläder. Vi la oss ner och började snacka.

-Ska du vara här hela sommaren? Frågade jag Sophie och jag såg hur hon log.
-Ja, eftersom jag aldrig annars träffar min pappa så vill jag passa på nu när jag är ledig!
-Okej, trivs du här? Saknar du inte dina vänner i Sverige?
-Klart jag saknar de, men jag får skaffa nya vänner här. Ni får duga ett tag, sa hon och skrattade.
-Jaha, sa jag med en ledsen röst.
-Skojade, kan väll inte bli bättre än att bli vän med er? Men ska vi gå ner till de andra?
-Ja, de gör vi, sa jag och vi reste på oss.

Sophies perspektiv

Jag sprang ut i vattnet och hoppade på Niall bakifrån så han ramlade i vattnet. Jag och alla de andra skrattade jättemycket medan Niall inte alls tyckte det var kul. Såklart var han tvungen att ge igen, så han lyfte upp mig och slängde iväg mig.

-Ahh, jag hade inte ens doppat mig! Utbrast jag och killarna skrattade åt mig.
-Rätt åt dig, sa Niall med ett stort leende.

Vi gick upp på stranden, vi la oss på våra handdukar och somnade.

Klockan var ungefär 3 när jag vaknade till. Zayn och Liam satt och snackade.
-Kan vi inte gå och köpa glass? Frågade jag de.
-Jo visst, ska du och jag gå iväg Sophie? Frågade Liam mig och jag reste på mig.
-Ja visst!
Jag hade inte pratat så mycket med Liam, så det passade bra nu. Vi gick mot den lilla glasskiosken och beställde glass till alla.

När vi kom tillbaka till där våra handdukar låg såg vi massvis med folk som stod där och Liam suckade lite.

Liams perspektiv

-Vad är det? Frågade Sophie mig.
Jag tycker ju verkligen om alla våra fans men såklart ville man ha lite privatliv också.
-Äh, inget. Kom vi går fram och hälsar på våra fans, sa jag och log stort.
Sophie skrattade till och log mot mig.

-Ursäkta, sa jag ganska högt , alla vände sig om och började skrika.
-Okej, lugna ner er! Jag gick igenom klungan med Sophie bakom mig och satte mig ner på en handduk. Jag skrev några autografer och tog lite foto.
-Förresten, jag måste presentera vår nya vän Sophie Winston, sa Niall högt och alla tystnade.
-Berätta något om dig själv, skrek någon utav fansen. Sophie kollade på mig och jag nickade.

Sophies perspektiv

-Jag heter Sophie Winston och kommer från Sverige. Min pappa jobbar här i London, därför ska jag vara här över sommaren, jag kollade på alla som stod helt tysta och kollade på mig.
-Är du ett fan av one direction? Frågade någon och jag log!
-Ja, såklart jag är, och de är helt sjukt att jag på två dagar har blivit en av deras nya vänner.
Frågorna fortsatte och vi hade jätteskoj. Några kom fram till mig lite senare, de ville både ha min autograf och ta ett foto.

När alla fansen hade gått sprang vi ner mot vattnet och skrattade högt. Klockan var nästan halv 6 när vi satte oss i bilen för att köra hemåt.
__________________________________________________________________________________
Förlåt för den kom lite sent, men vad tycker ni? Kommentera på!
Glöm inte följa bloggen via Bloglovin, tryck här!
/Angelica & Johanna

The way to my life - del 8

-Är du ett galet fan? Du verkade inte så galen när vi kom hem till er!
-Men jag kunde ju inte bara hoppa över dig där du stod, sa jag och skrattade till.
-Snällt av dig, men kom, vi går in!
Jag tog ett djup andetag och Niall skrattade åt mig. Jag skrattade till jag med, sedan gick vi in genom dörren. 

__________________________________________________________________________________

-Hejsan, sa Niall och log mot de andra killarna.
Killarna vände sig mot oss och jag såg genast hur de alla log mot mig. Jag log tillbaka och jag såg säkert ut som världens största fån. Niall avbröt tystnaden som uppstått.
-Och killar, detta är Sophie Winston. Hon kommer från Sverige, men är här i London hos sin pappa över sommaren! Sa han och jag log lite smått mot de.
-Och Sophie, från vänster är det Louis, Zayn, Liam och Harry.
-Jo, jag vet… sa jag inte innan att jag var ett fan?
-Just det, så var det… sa han och alla började skratta.

Killarna sjöng och spelade. Jag satt i en soffa och lyssnade, de lät riktigt bra. Jag tog upp min mobil och såg att jag fått ett sms av Julia. ”Hejsan Sophie, hur har du det i London och vad hittar du på? Kram”. De var skickat för bara 5 minuter sedan, jag började skriva ett sms till henne. ”Hej, de är bra med mig. Du kommer inte tro mig om jag säger var jag är just nu, saknar dig!” skrev jag och klickade på skicka. Några få sekunder senare fick jag ett svar som löd ”Nej, nu blir jag nyfiken! Berätta!! Saknar dig också!” Jag tänkte efter en stund, men jag ville berätta det, så jag skrev ”Sitter bara i en studio och lyssnar på när one direction sjunger, vad gör du?” Jag fick ännu ett snabbt svar ”Du skojar? Jag vill också, hälsa från deras största fan eller något, måste iväg, kram!” Jag skrev snabbt ”Haha, ska jag göra! Kram!” sedan la jag mobilen i min ficka.

-Killar, kan vi inte kolla på film eller något i stället för gå ut ikväll? Sa Louis och tog ett glas vatten.
-Ja, varför inte? Sa Zayn och kollade mot mig… Om det är okej för dig Sophie?
-Såklart det är okej, sa jag och kollade på Zayn.
-Vi kan åka hem till mig, mamma och pappa är ändå hos Sophies föräldrar… fast vi måste köpa godis och läsk, sa Niall och även han tog ett glas vatten.
-Haha, har du tömt förrådet eller? Skrattade Liam.
-Vi måste hyra film också, sa Zayn.
-Jag och Sophie kan hyra film, så fixar ni resten! Sa Harry och kollade på mig.
-Ja, vi träffas hos mig vid 9-tiden!
Alla nickade, jag och Harry gick mot dörren, vi tog på våra jackor och skor. Vi gick ut på gatan och började gå mot video butiken.
-Jag måste fråga dig en sak, började Harry.
-Jasså, vad? Sa jag nyfiket.

Harrys perspektiv

Jag var tvungen att fråga om det var hon, jag tvekade lite men vågade ändå.
-Var du ute och sprang innan idag igenom parken? Sa jag och kollade ner i marken samtidigt som vi gick.
-Ja, hurså?
-Förlåt för att du fick bollen i magen, du har inte ont väll? Jag skrattade lite och hon log.
-Haha, var de du?  Hon skrattade till och fortsatte, Nej, jag har inte ont!
-Vad bra, jag trodde du skulle känna igen mig! Både Zayn, Louis och Niall var där, vi trodde du skulle känna igen oss!
-Okej, sa hon och blev lite röd i ansiktet.

Sophies perspektiv.

Jag kände att mina kinder blev lite röda och jag kollade ner i marken tills vi var framme.

-Vad gillar du för filmer? Frågade Harry mig efter att vi gått runt och tittat lite.
-Komedi kanske blir bra? Sa jag och höll upp en film.
-Det blir bra!

När vi kom hem till Niall var redan de andra killarna där. Jag skickade ett sms till mamma och skrev ”Hejsan, jag är hemma hos Niall, vi bestämde oss för att kolla på film istället för att bowla, vet inte när jag kommer hem”

När det var 20 minuter kvar av filmen hade alla redan somnat förutom jag och Zayn. Vi kollade klart på filmen och sedan gick jag på toa.

Zayns perspektiv

Jag satt med mobilen i händerna när Sophie kom tillbaks från toan, hon satte sig bredvid mig.
-Vad heter du på twitter förresten?
-Sophiewinston, sa hon och jag sökte på hennes namn.
-Nu följer jag dig, följer du mig?
-Såklart jag inte gör… började hon men kunde inte hålla sig för skratt.
-Haha, din min… klart jag följer dig och alla andra av de trötta killarna, sa hon och kollade på de alla som sov.
-Okej, vad bra.
Jag skrev snabbt en tweet ”Nice day with my boys and @sophiewinston! We got a new friend, follow her!”
-Jag måste också gå på toa, sen kan vi spela kort, om du vill? Sa jag och la mobilen i soffan.
-Ja, visst. Ta med kortleken när du kommer tillbaks.

Sophies perspektiv

Jag tog Zayns mobil och kollade på hans twitter. Jag skrev snabbt på hans twitter. ”I’m at the toilet if someone of you wonder, but i left my telephone in the sofa, now @sophiewinston has pranked me!”
Jag skrattade till för mig själv och han precis lägga undan mobilen innan Zayn kom tillbaka. När han några sekunder senare såg vad jag skrivit, kollade han på mig med en ond blick och jag kunde inget annat än skratta.

Zayn började kittla mig och jag skrattade högre och högre. Tillsist vaknade Louis.
-Här försöker man sova och ni väcker en! Sa han trött.
-Här försöker man ha kul med någon som inte somnar klockan 11 varje kväll och du förstör, vill du vara med och spela kort? Sa Zayn och vi alla tre skrattade.

Klockan var runt halv 1, jag ringde hem och frågade om någon kunde hämta mig då jag visste att det var ganska långt hem. 10 minuter senare stod pappa utanför huset med bilen.

-Kan jag få era nummer förresten? Frågade jag Zayn och Louis eftersom de var de enda som var vakna.
-Visst, ska vi skriva in de?
Jag nickade och gav min mobil till dem.
-Vi skickar ett sms till dig så får du våra nummer.
-Okej, måste gå nu, hejdå! Sa jag och gav de varsin kram
-Hejdå, vi ses väll igen? Frågade Louis
-Såklart, ha de bra!

Jag gick ut mot vägen och hoppade in i bilen.
-Har ni haft det kul? frågade pappa. -Såklart, fast nu är jag trött.
__________________________________________________________________________________
Förlåt för det kommer ut lite sent, men eftersom det är sommarlov hittar vi på annat på dagen, men det blev en lite längre del än vanligt!
Men vad tycker ni? Kommentera på!
/Angelica & Johanna

Era fina kommentarer!

dessa snälla kommentarer kan det aldrig bli för många utav, vill bara uppmana er att kommentera mer!

det blir mycket roligare att skriva när man vet att de finns läsare!
och har ni något tips/önskemål, så var inte rädda att skicka iväg en kommentar, eller ett mail till : onedirectionnovell@gmail.com !

(ser lite ut som jag skrivit det på bilden själv, men nej, de är de fina läsarna som gjort det)
Fortsätt att kommentera och läsa!
/Angelica & Johanna!

The way to my life - del 7

En och en halvtimme senare stod vi utanför deras hus, pappa ringde på klockan och dörren öppnades.

__________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

Plötsligt ringde det på dörren och några sekunder senare hörde jag röste som pratade. Då förstod jag att pappa hade öppnat dörren. Jag gick försiktigt mot hallen för att hälsa, men plötsligt var jag tvungen att stanna och gnugga mig lite i ögonen. Kan detta vara möjligt eller ser jag i syne, tänkte jag för mig själv. Kunde det verkligen vara självaste Niall Horan och hans familj som skulle äta middag med oss. Jag blinkade några gånger och såg att någon kom närmre mig. Det var Niall, han sträckte ut handen för att hälsa.
-Hej jag är Niall, sa han samtidigt som han tog i min hand.
-Hej jag är Sophie, sa jag med världens största leende.
Efter det gick han till sin pappa och jag gick ut till köket för att hjälpa mamma med maten. Vi skulle äta kycklingfile med hemmagjorda klyftpotatis och någon sås jag inte kunde namnet på.

När vi satt vid bordet och skulle äta satt jag mitt emot Niall. Ingen av oss sa något precis, han såg mest bekymrad och obekväm ut.

Nialls perspektiv

Usch, varför var jag tvungen att följa med hit för att sitta och äta med människor jag aldrig träffat förr. Jag kunde lika bra värmt någon i mikron där hemma. Men en sak jag sitter och tänker på är varför Sophie blev så glad när hon hälsade på mig. Hon är säkert ett fan, men hon verkar lite blyg om man jämför med andra fans man har träffat som bara skriker när de ser mig.
Kanske jag ändå ska ge detta en chans, jag kan ju inte bara sitta här och vara tyst.

-Ååhh vad gott det var Marie, sa jag med ett leende.
-Tack och bra att du gillade det. Du får ta mer sen om du vill det, svarade Marie.
-Bra att jag får det för mat kan man aldrig få för mycket av, sa jag och då hörde jag Sophie skratta.
-Det kan man visst för äter man för mycket bli man tjock, svarade hon.
-Se på mig. Jag äter hur mycket som helst och jag blir inte tjock, sa jag samtidigt som jag klappade min mage.
-Hahaha, du är lite konstig du, sa hon samtidigt som hon hade en väldigt oseriös min i ansiktet.

-Vänta här nu. Är du ett fan av One Direction, frågade jag helt plötslig och hon log.
-Skojar du, klart jag är!! Varför skulle jag inte vara det? Sa hon lite oförstående
-Fråga inte mig varför du inte skulle vara ett fan. Jag bara undrade, svarade jag.

Efter vi hade ätit upp gick jag och Sophie iväg mot hennes rum. När vi kom in där satt hon sig i sängen och jag satte mig på skrivbordsstolen.

-Så vad vill du göra? Frågade hon med en hoppfull ton i rösten.
-Har du Singstar, frågade jag lite osäkert.
-Självklart har jag det! Alla måste ju ha Singstar! Utbrast hon.
-Då sjunger vi Singstar! Sa jag och hennes min ändrades från glad till chokad.

-Va skojar du med mig? Du vill inte höra mig sjunga, jag sjunger som en kråka.
-Skulle inte tro det. Snälla sjung en låt med mig för min skull, sa jag och försökte med hundvalpögonen som alltid blir lika misslyckade.
-Okej då, svarade hon snabbt.
-Jaa, vilken låt vill du sjunga? Frågade jag.
-Det var en dum fråga, Torn såklart! Sa hon samtidigt som hon startade låten.

Vi började sjunga och Sophie lät inte alls som en kråka, hon var sjukt duktig. Jag förstår inte hur hon kunde säga så om säg själv.

-Det lät ju sjukt bra! Utbrast jag med ett stort leende.
-Kanske, svarade hon med en väldigt osäker min.

Sophies perspektiv

När vi hade sjungit färdigt låten ringde Nialls mobil.
-Uhm, ska bara svara, välj en ny låt, sa han och tog upp mobilen.
Jag visste inte vad jag skulle välja för låt så istället satte jag min i sängen och väntade på Niall.

När Niall kom tillbaka så kollade jag upp på honom och han förstod nog vad jag undrade.
-Det var Zayn… killarna är i studion och undrade om jag hade tid att komma, sa han och kollade på mig.
-Jaha.. började jag.
-Men de sa att du jätte gärna fick följa med, vi tänkte sjunga lite och öva… sedan kanske ut och bowla eller något, hänger du med? Sa han och log ett gulligt leende mot mig.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Inom mig skrek det  JA, men de kändes inte riktigt som detta var sant. Här stod jag, på mitt rum, med Niall och han frågade mig precis om jag ville följa med och bowla med One direction? Men jag kunde inte tacka nej.
-Ja, om det är okej för er så gärna, sa jag och reste mig från sängen.
-Såklart, men ska vi gå ner och säga till, så de vet om att vi sticker?
-Det är nog bäst, sa jag och skrattade till.

Vi tog på våra skor och Nialls pappa körde oss till studion. Det tog ca 10 minuter, när vi var framme hoppade vi ut ur bilen och tackade för skjutsen. Sedan gick vi mot dörren. Jag stannade till.
-Vad är det? Frågade Niall och var på väg att öppna dörren.
-Inget… känns bara lite konstigt, att jag, av alla era galna fans, står precis utanför dörren till er studio, och att jag får träffa er, bara såhär!
-Är du ett galet fan? Du verkade inte så galen när vi kom hem till er!
-Men jag kunde ju inte bara hoppa över dig där du stod, sa jag och skrattade till.
-Snällt av dig, men kom, vi går in!
Jag tog ett djup andetag och Niall skrattade åt mig. Jag skrattade till jag med, sedan gick vi in genom dörren.
______________________________________________________________________________________________
Nu har det börjat bli både i Sophies och Nialls perspektiv, självklart kommer alla killarna kom in och vi kommer skriva ur allas perspektiv. Sen är delen lite längre, bra va?
Vad tycker ni än sålänge? Kommentera!
/Angelica & Johanna

The way to my life - del 6

Jag gick upp för trappan och in i mitt rum, jag slängde mig i sängen med kunde inte somna. Jag tänkte på Bobby, vem var det? …
_______________________________________________________________________________

Jag vaknade med huvudvärk. Jag tog en tablett och en timme senare var det borta. Pappa hade åkt iväg för att handla lite tills imorgon då Bobby och hans familj skulle komma. Jag bytte om till bikini och la mig i en solstol vid poolen med en tidning i handen.

-Dags att vakna! Hörde jag någon skrika och jag vaknade till.
Pappa gick mot mig och när han var framme tog ha tag om mig och bar mig som en liten bebis. Sedan gick han mot poolen och jag förstod vad han tänkte göra.
-Pappa, neej! jag skrattade och sprattlade även om jag visste att de inte var lönt.
-Joho du, 1, 2, 3!
-Åhhh, nu du!
Jag snabbade mig upp för stegen och började jaga pappa.
De tog tid, men till sist fick jag ner honom i poolen.
-Ha, jag klarade det, sa jag stolt.
Vi skrattade åt oss själva sedan gick vi in för att laga mat, men vad visste vi inte. Det slutade med att vi ringde och beställde pizza.

När jag vaknade på lördags morgonen bestämde jag mig för att ta en jogging tur, de var soligt ute så jag tog på mig ett par svarta shorts och ett ljusrosa linne.
Eftersom huset låg en bit från centrum så joggade jag bara på små stigar och kom igenom en park. I parken var det fullt med killar som spelade fotboll. Jag hade musik i öronen och helt plötsligt kom det en boll mot mig och träffade mig i magen. En kille sprang fram till mig och jag ville egentligen bara där ifrån.
-Oj, hur gick det? Det var absolut inte meningen… började han.
-Nä, det är ingen fara, magmusklerna är på topp, skojade jag och skrattade lite lätt.
-Vad bra, men förlåt! Sa han och jag såg att han blev lite röd i huvudet.
-Äh, de är lugnt. Fortsätt ni spela, sa jag och log.
-Okej, förresten, är du ny här?
-Ja, min pappa bor här i närheten… jag ska stanna över sommaren.
-Jaha, men då ses vi kanske någon gång! De andra killarna började ropa men vad de sa hörde jag inte, han gick iväg och jag joggade vidare.

När jag kom hem tog jag en dusch och sminkade mig. Vädret var inte de bästa så jag stannade inne och satte mig vid datorn. Jag kom på att jag inte varit vid datorn, så jag loggade in på facebook.
”Hela sommaren framför mig i London med mamma & pappa, kan inte bli bättre!” skrev jag på min status, sedan loggade jag som vanligt in på twitter och skrev:
”just met the cutiest boy ever here in London!”
Jag log för mig själv, den där killen var riktigt söt.

Nialls perspektiv

-Men var ska vi? Vi hade tänkt repa eller något i studion? Måste jag med? Sa jag till mamma som stod i köket.
-Men efter vi ätit kan du ju sticka dit? Och förresten så är Wills fru och dotter här i London nu, sa mamma och skrattade till.
-Ohh, vad kul, sa jag ironiskt och fortsatte, men visst, jag följer väl med då.
-Ja, vad bra, var klar till kvart i 6, vi går då, sa mamma och gick in i köket.
-Jaja, sa jag lågt och gick in på mitt rum.

En och en halvtimme senare stod vi utanför deras hus, pappa ringde på klockan och dörren öppnades.
_______________________________________________________________________________
Denna delen har Angelica skrivit, men jag (Johanna) fick publicera den. Jag ska nu sätta mig och börja skriva del 7, jag ska försöka att göra den lite längre än vanligt eftersom det är en del som har önskat det.
/Johanna och Angelica

The way to my life - del 5

Jag borstade tänderna och håret, sedan tog jag bort sminket och bytte om till pyjamas. Jag la mig i sängen och tänkte på hur sommaren skulle bli. Hela sommaren ska jag spendera i en annan del av världen med både mamma och pappa. Det kunde inte bli annat än bra. Jag somnade inte så lätt, jag bara la i sängen och tänkte på allt jag hade framför mig.

__________________________________________________________________________________

Vi hoppade ut ur bilen, jag tog min resväska, sedan gick jag och mamma in på flygplatsen. Jag lämnade min väska och sedan gick vi mot säkerhetskontrollen.
-Hejdå gumman, hoppas resan går bra, och hälsa pappa. Jag kommer ju på lördag, sa mamma och kramade om mig.
-Ja, de kommer gå bra, hejdå, sa jag och gav henne en puss på kinden.

När jag kom in på flygplanet letade jag upp min fönsterplats och satte mig ner. Några minuter senare kom det en barnfamilj in på flyget och såklart skulle två i deras familj sitta på de två tomma platserna vi mig. En liten söt kille som var runt 3 år satte sig i mitten, alltså bredvid mig. Jag tog upp en tidning och började läsa. Den lilla killen lutade sig mot mig och la sitt huvud på min axel, jag kollade på honom och han aktade sitt huvud. När planet lyfta började såklart den lilla killen att skrika. En skrikig, jobbig liten kille bredvid mig hela flygresan, great! tänkte jag.

Jag gick av flyget och hämtade min väska kom ut nästan först på det rullande bandet. När jag vände mig om såg jag att min pappa kom gående mot mig. Jag började små springa mot honom och satte väskan, jag gav han en lång kram och log.
-Hej gumman, hur är det? Vad stor du har blivit, min lilla tjej! Sa han, precis som han alltid gör.
-Haha, hej på dej, de är bra! Sa jag och tog min väska och vi började gå.
-Oj, förresten, det här är Bobby, sa han och kollade på personen som gick bredvid pappa.
-Aha, hejsan, jag heter Sophie!
-Hej, trevligt att träffas!

Vi hoppade in i bilen, pappa och Bobby där fram och jag där bak. Jag tittade ut genom fönstret och tänkte, han där Bobby liknade någon, men vem?

När vi lämnat av Bobby och kommit hem kollade jag runt i huset. Även om jag visste hur det såg ut, så ville jag kolla.
-Jag gör lite pannkakor till oss, du kan väl duka? Frågade pappa mig när jag kom in i köket.
-Ja visst! Jag tog fram tallrikar, glas och bestick, sedan gick jag ut på uteplatsen och dukade. När jag kollade ut i trädgården såg jag en stor pool. Jag gick in till pappa i köket med ett stort leende.
-Pappa, sen när fanns det en pool här?
-Sen förra veckan… du skulle ju komma, så jag var tvungen att göra något för du skulle vilja bo här! Sa han och log mot mig.
-Tack pappa, men jag hade velat bo här ändå!
-Så, ska jag ta bort den?
-Men nej, det sa jag inte!
Pappa skrattade åt mig och fortsatte med pannkakorna.
5 minuter senare kom pappa ut med pannkakorna, efter vi ätit klart bytade vi om till badkläder och hoppade i poolen.

Klockan var 10 och jag kände mig trött, jag gick in i badrummet och gjorde mig klar, sedan gick jag till tv-rummet där pappa satt.
-Godnatt pappa.
-Godnatt, och förresten, på lördag kväll hade jag tänkt att vi skulle äta tillsammans med Bobby, hans fru och deras yngste son, är det okej?
-Ja, visst, kommer de hit?
-Japp, jag sa att de kunde komma vid 6-tiden, så kan vi grilla eller något!
-Super, och imorgon, vad händer då?
-Har inte tänkt ut något, kanske bara ta de lugnt och bada?
-Det låter som en bra ide, godnatt, sa jag och kramade om honom.
-Godnatt gumman!

Jag gick upp för trappan och in i mitt rum, jag slängde mig i sängen med kunde inte somna. Jag tänkte på Bobby, vem var det? …
__________________________________________________________________________________

Vem tror ni att Bobby är?
I nästa avsnitt kommer en utav grabbarna komma in, vem tycker ni de ska vara? Fast ni blir nog inte besvikna vem de än är! ;)
Vi ska börja på del 6, så den kommer ut ikväll om vi får minst 4 kommentarer!
och förresten, är delarna lagom lång, förkorta eller förlånga?

/Angelica & Johanna

svar på fråga.

jag undrar bara när one direction kommer in :D ?
Svar: Vi förstår att ni vill att de ska komma med, men lugn, de kommer! Vi vill helt enkelt inte  gå för fort fram. Alla killarna kommer på något vis vara med, så fortsätt att läsa! :)
/Angelica

The way to my life - del 4

Vi hoppade in i bilen och körde mot skolan. När vi kom fram stod alla ute på skolgården och väntade på att få komma in
-Tack för skjutsen, sa jag och hoppade av bilen.
-Vi ses ikväll, sa mamma när jag smällde igen dörren.

Jag gick med snabba steg mot de andra i klassen, jag gick fram till Julia och gav henne en kram.

__________________________________________________________________________________

-Hej! Fy vad skönt med skolavslutning nu men ändå lite sorligt att lämna klassen efter alla dessa år, sa jag.
-Ja det kan man säga. Det är väldigt blandade känslor för mig, svarade Julia.
-Jag kommer börja gråta! Sa jag med en ledsen min.

En stund senare fick vår klass gå in i aulan, där skolavslutningen skulle vara. Jag kan inte förstå helt hur jag vågade gå fram till min musiklärare och säga att jag ville sjunga på skolavslutningen. Men om bara några minuter ska jag upp där på scenen och sjunga inför hela skolan. Jag skulle sjunga When you say nothing at all samtidigt som jag skulle spela gitarr.

Efter att jag och några andra sjungit och rektorn hade hållit sitt långa tal gick alla klasser mot sina hemklassrum. Min klass gick in i vårt klassrum och satte hos på varsin stol som lärarna hade ställt upp i en ring i mitten av klassrummet. Lärarna höll i stora kuvert och inuti visste vi alla vad som fanns, våra slutbetyg.
-Jag är jätte nervös, viskade jag till Julia som log lite lätt mot mig.
-Jag med, men jag tror vi båda klarar det! Viska de Julia tillbaka.

-Sophie, här är dina betyg, sa vår lärare Agneta och tittade på mig.
Jag reste mig från stolen och gick mot Agneta och tog emot det stora kuvertet, sedan gick jag tillbaka mot min stol samtidigt som jag log mot Julia.

När alla fått sina betyg och sagt hejdå till lärarna gick alla i klassen ut på skolgården där vi sa hejdå till varandra. Killarna stack iväg nästan direkt medan tjejerna stod i en klunga och grät. Jag gick fram och kramade alla tjejerna och till sist Julia.
-Jag kommer saknar er allihop, jag åker iväg till London redan imorgon, så jag kommer inte kunna träffa er, ha en super sommar! Sa jag högt och kände att en tår rullade ner för kinden.
-Vi kommer sakna dig med, ha de så bra i London, sa de flesta tjejerna i kör.
-Det ska jag ha, men vi får snacka via datorn, men nu måste jag gå, sa jag.
-Hejdå, sa tjejerna och jag gick iväg.

När jag klev innanför dörren hemma mötte mamma mig i hallen.
-Hej, hur var betygen?
-Lugn, jag har inte öppnat de, sa jag och hängde upp jackan.

Vi gick in i köket och satte oss vid bordet, jag öppnade kuvertet och kollade. Jag hade 2 stycken G, 12 VG och 3 MVG.
 -Jag får se! Sa mamma och tog pappret ifrån mig.

-Så bra gumman, nu har du en stolt mamma, och pappa skulle jag tro, sa hon och kramade om mig.
-Haha, jag ringer pappa och snackar lite, sen får jag väl packa ner det sista, sa jag och gick in på mitt rum.

-Will Winston, svarade pappa i telefonen.
-Hej pappa, de är jag, Sophie!
-Heej gumman, hur är det? Har du fått dina betyg?
-Det är bra, själv? Jag fick två G, 12 MVG och 3 MVG, sa jag och log.
-Åh, de var ju jättebra. Jo det är bra här, saknar dig bara, men vi ses ju imorgon! Vilken tid är du på flygplatsen? Sa pappa och hostade till.
-Saknar dig också pappa, går de bra med jobbet? Flyget landar 13.50, hämtar du mig där?
-Ja, såklart jag hämtar dig! Min jobbarkompis Bobby följer nog med för vi slutar då och han åker med mig ibland. Vi är där lite innan två! Måste tyvärr gå nu, men vi ses imorgon, puss.
-Okej, det blir bra, vi ses, puss, sa jag och la på.

Jag satte mig vid datorn och loggade in på facebook, jag kollade igenom lite vad som hänt, de flesta hade skrivit något i form med Äntligen sommarlov, och jag gjorde detsamma.
Jag loggade även in på twitter och skrev: Summer break now, of to London tomorrow! Jag tryckte på tweet och kryssa sedan ner internet och la mig i sängen.

-Sophie, de är dags för mat, det blir tacos! Hörde jag mamma säga och jag vaknade till så fort jag hörde tacos.
Jag reste mig snabbt och mamma kollade på mig.
-Sådär snabbt har du aldrig gått upp ur sängen, sa hon förvånande.
-Du sa tacos, plus att det är sommarlov… sa jag och log.
Mamma skrattade åt mig, sedan gick vi in i köket för att äta.

Klockan var halv elva på kvällen, jag och mamma satt i soffan och hade just kollat klart på en film, eftertexterna började rulla och jag reste mig.
-Jag tror jag går och lägger mig, godnatt! Sa jag trött och gick mot mitt rum.
-Godnatt, vi träffas innan du åker imorgon!

Jag borstade tänderna och håret, sedan tog jag bort sminket och bytte om till pyjamas. Jag la mig i sängen och tänkte på hur sommaren skulle bli. Hela sommaren ska jag spendera i en annan del av världen med både mamma och pappa. Det kunde inte bli annat än bra. Jag somnade inte så lätt, jag bara la i sängen och tänkte på allt jag hade framför mig.
__________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? Skulle vara kul med lite fler kommentarer! 
Det blir inte lika bra uppdatering idag som igår, det kommer ett kapitel imorgon eftermiddag, men så länge kan ni ju kommentera vad ni tycker, så blir det roligare att skriva.
Ha de bra, kram
Angelica & Johanna.

The way to my life - del 3

-Jag går och lägger mig, godnatt! Sa mamma.
-Godnatt, jag ska nog också de, somnade framför tven, haha!
Jag reste mig och gick till badrummet för att borsta håret och ta av sminket, sedan kröp jag ner i min varma säng och somnade fort.

__________________________________________________________________________________

Jag vaknade nästa morgon utav den hemska väckarklockan som bara pep. Jag tog min kudde och slängde den över väckarklockan i hopp om att den skulle sluta pipa. Men nej, det gjorde den inte. Jag fick resa mig upp och gå med tunga steg för att stänga av väckarklockan. När jag hade gjort det klev jag ut genom min dörr och gick ut till köket där mamma satt med morgontidningen nästintill fastklistrad i hennes ansikte. Jag kan inte riktigt förstå hur det kan vara så intressant att läsa om massa tråkiga nyheter i en tidning varje morgon.

-Godmorgon mamma, sa jag och gick fram och kramade henne.
-God morgon gumman, har du sovit gott? Frågade mamma.
-Jadå, lika bra som prinsessan på ärten svarade jag lite ironiskt. Men mamma verkade inte riktig förstå vad jag menade. Istället gick jag till mitt rum för att byta om. Jag tog på mig mina vita shorts och ett ljusrosa, nästan hudfärgat linne. Efter det gick jag in i badrummet för att gå på toa, fixa håret som idag fick sitta i en hästsvans. Jag drog även några drag med mascaran på mina ögonfransar.

Sedan gick jag ut mot köket för att äta lite frukost. Det fick bli en enkel macka med skinka på. När mackan var uppäten gick jag mot toaletten igen för att borsta tänderna och efter det tog jag min svarta väska där jag hade mobil, pengar, nycklar och lite annat som kunde vara bra att ha. Jag tog på mig mina älskade converse.

Jag tog cykeln och cyklade dit vi skulle mötas hela klassen. När jag kom dit var alla helt uppspelta och pratade om vad de skulle åka för något. Själv hade jag bestämt mig för att utmana mig själv. Jag skulle åka alla läskiga karuseller, sådana jag egentligen inte vågar åka eftersom många i min klass tror att jag är jättefeg. Visst jag är ganska feg men jag har sagt till mig själv att om jag inte åker de läskiga karusellerna kommer jag att ångra det sen. Särskilt när det gäller fritt fall, jag är sjukt höjdrädd men jag ska åka det ändå.

-Sophie! Ska du bara åka barnkarusellerna idag eller? frågade Patrik, den störigaste killen i klassen som tror att han är bättre än alla andra.
-Nej absolut inte. Jag hade tänkt åka typ Fritt fall och Insane bland annat, svarade jag. Patrik stod där med öppen mun och försökte se chokad ut.
-Du får gärna åka med mig om du vill ifall du inte vågar åka själv, la jag till efter några sekunder. När jag sagt det vände han sig om eftersom han blev helt tyst och lite röd om kinderna. Han kanske inte vågade åka de karusellerna. Helt plötsligt kramade någon mig bakifrån. Jag blev jätterädd och vände mig om, då såg jag att det bara var Julia.
-Hej Julia, du skulle kommit innan, sa jag.
-Men varför skulle jag kommit innan? Vi skulle ju vara här nu, sa Julia och lät helt förvirrad.
-Man kan väl säga att jag gjorde så Patrik skämdes, svarade jag stolt.
-Haha där fick han, sa hon i ett lite annorlunda tonläge som gjorde att hennes röst blev lite obehaglig.

När vi kom fram till Gröna Lund sprang alla killar runt som små tre åringar, vår lärare sa till oss att stanna efter ingången, men såklart sprang alla iväg. Vår lärare blev genast på dåligt humör, men det blev bättre när hon åkt några karuseller.

Klockan 6 på kvällen skulle vi samlas för att äta på en restaurang där vi fick pizza. Jag och Julia satt vid ett långt bord för 6 personer. Patrik och hans tre kompisar Filip, Emil och Johan satte sig vid vårt bord.
-Vågade du åka Insane då? sa han och tog en stor tugga av sin pizza bit.
-Ja, vi har åkt den 2 gånger, och ska göra det igen, och du då? Sa jag stolt.
-Vilken ska vi åka sen? Frågade Patrik sina vänner.
-Patrik, försök inte komma undan, har du inte åkt den? Frågade jag förvånande.
-Nej, jag sparar de bästa till sist, sa han och tog ännu en tugga av pizzan.
-Haha, okej! Skrattade jag och drack lite av min fanta.

Efter att vi ätit gick vi runt en stund för att maten skulle smälta, sedan ställde vi oss i kön till Insane igen. Vi åkte även några andra karuseller innan det var dags att åka hem.
När jag var hemma igen var klockan halv tolv på kvällen, jag borstade tänderna snabbt, tog av sminket och bytte om till min pyjamas, sedan somnade jag.

Klockan var 7 och jag var uppe, pigg som en tupp. Inte ens mamma hade behövt väcka mig. Jag åt frukost framför tven där de inte visades något bättre än nyhetsmorgon. Efter frukosten tog jag en lång dusch.
Jag la på lite extra mascara och ögonskugga. Jag var inte den typen som använde så mycket smink, men något lite. Jag satte på mig min klänning jag köpt och sedan gick jag ut i hallen.
-Åh, vad fin du är gumman,! sa mamma och kollade på mig från topp till tå.
-Tycker du? Men kan inte du skjutsa mig till skolan? Jag kan gå hem… sa jag och log smått.
-Jo, det kan jag.

Vi hoppade in i bilen och körde mot skolan. När vi kom fram stod alla ute på skolgården och väntade på att få komma in
-Tack för skjutsen, sa jag och hoppade av bilen.
-Vi ses ikväll, sa mamma när jag stängde bildörren.

Jag gick med snabba steg mot de andra i klassen, jag gick fram till Julia och gav henne en kram.
______________________________________________________________________________________________
Del 3, vad tycker ni? Tycker ni vi ska fortsätta? Kommer ni läsa? Skriv en kommentar och berätta.
Och glöm inte att följa bloggen med bloglovin, då får ni reda på när vi uppdaterat!

/Angelica & Johanna